puffopiffet i Barcelona

Idag är sista dagen på jobbet. Det är sista chansen att höra av sig till nära och kära och berätta att vi lever. Därefter Skype- och mailbaseras kontakten.

Igår var det 23 grader och strålande sol när jag gick till jobbet. Inte ett moln på himlen! Jag kände mig extremt sugen på att sätta mig på ett kontor med dålig luft hela eftermiddagen och kvällen måste jag säga. Dessutom hade jag sovit till ett och vaknade med världens ångest över att jag missat hela dagen. Det såg ut som att jag bara skulle sova och jobba på hela dagen. Ångest. Meeeen,  vi bestämde oss i alla fall för att gå ut ett gäng och äta tapas efter jobbet, så det blev en riktigt sjysst avslutning på dagen. Vi åt blanda annat supergoda korvar och en spansk manchegoost (lite osäker på stavningen måste jag erkänna...).



Nu ska jag ut o promenera lite i solen och handla så det finns mat i kylen. Därefter är det dags att jobba de sista fem timmarna och tio minuterna (Linda tycker att jag är helmärklig som räknar i timmar och minuter, för henne är det helt enkelt bara sista dagen).

I morgon är mitt mål att eventuellt åka till marknaden vid Gloriés och se om där finns en värmefläkt och traska förbi Fnac för att se om jag kan få tag i ett headset.

Ta hand om er!

/Amanda

Denna dag började som en helt vanlig dag, klockan ringde, jag snoozade lite, gick upp, åt frukost, duschade och klockan 10:35 var jag redo för att ta en promenad till jobbet. Men när jag skulle ta mig ut ur lägenheten fanns det ingen nyckel i låset. Jag började leta runt i lägenheten, i alla fickor och väskor (till och med i skorna, ifall den hade ramlat ner någonstans), men hittade inte nyckeln. Började få lite småpanik, så jag ringde Amanda. Hon svarade inte, så jag skickade ett sms och bad henne ringa mig. Märkte då att jag inte hade så mycket pengar på mobilen, så jag kunde inte ringa till jourtelefonen på jobbet och meddela att jag skulle bli aningens sen, några timmar sådär.. Sedan ringde Amanda till slut, och hon fick skicka vidare budskapet till teamledarna. Efter det fanns det inte så mycket mer jag kunda göra. Jag fick acceptera att jag var fånge i mitt eget hem, och passade på att städa lite. Jag sopade (i hopp om att lyckas sopa fram nyckeln någonstans), jag tvättade, diskade, filade och målade naglarna, läste lite. Kunde inte kontakta omvärldens och berätta om nyheten, eftersom internet fick för sig att lägga ner. Just idag var ju en särskilt bra dag för detta.

Amanda slutade jobbet klockan 14, och skyndade då hem för att rädda sambon från fångenskapen. När hon öppnade dörren hade hon en nyckel i varje hand. Min nyckel hade troligen suttit i låset när Amanda gick till jobbet, och ramlat ur och hamnat på fel sida av dörren. Den låg precis nedanför dörren ute i trapphuset när Amanda kom hem.

När nyckeln vad återfunnen och dörren upplåst kunde jag skynda iväg till jobbet, och halv 4 var jag inloggad och började ta samtal. Jag hade himla tur när jag kom till jobbet. Det hade varit problem med växlarna och det väntades ringa väldigt mycket hela kvällen, så de flyttade fram mitt pass, så jag jobbade till 21. Tur i oturen kan man säga!

Vilken dag alltså.. den avslutades på Milk med en cola tillsammans med Amanda och Ida, trevlans! :)


Nu är det dags att sova, klockan blev väldigt mycket helt plötsligt.

Godnatt, sov gott och dröm sött!
Puss och kram / Linda

Idag är det första advent. Det känns rätt märkligt, för det är ingen julkänsla alls här nere i Barcelona. Vi har haft sol och 20 grader nästan hela veckan (det blir mycket kallare på kvällarna dock..). Det hänger massa julpynt/-belysning på gatorna, i stil med det som brukar finnas på Drottninggatan, men de är inte tända än, så det märks inte så mycket.
För att försöka öka julkänslan har vi nu fixat en jullista på Spotify, varit på IKEA och köpt glögg och.. det var nog det. Vi tänkte köpa en adventsljusstake också, men det blev ingenting med det. Så vi får tända värmeljus och doftljus istället. Det går också bra!



Tog precis en liten sipp glögg. Julkänslan kom på direkten,
och kanske att en liten smula hemlängtan hängde på också..


Puss, kram och kärlek till er där hemma. Vi ses när vi kommer hem över jul! <3
/ Linda

Vi har ätit lite mysmiddag i form av pommes, kött och svampsås. Nu duschas det för fullt och vi försöker bli taggade inför kvällen. Det är ju som sagt Rafas sista helg på Coleur café så vi ska ta en sväng förbi där. Det blir nog dock inte så sent ikväll med tanke på att vi båda är rätt trötta.



/Amanda

Igår efter jobbet var vi på IKEA. Förutom att vi fått tag i galgar, hängare, en spegel och allt annat vi ville ha fick jag även köttbullar med lingonsylt. Dessutom fick jag äntligen äta varmkorv! Jag har varit sugen på det så sjukt länge så jag kände mig lite som ett barn på julafton där jag stod i varmkorvskön. Åh, så gott det var!



På väg hem från IKEA stannade vi på Coleur café och tog ett glas vin eftersom det är Rafas sista helg där. Vi går förmodligen dit ikväll också mer som en ordentlig barsväng istället för ett glas vin när det var helt tomt på baren som det var igår.

Kvällen spenderade jag och Linda sedan på varsitt håll. Detni! Linda var på en bar med hennes avdelning på jobbet och drack drinkar i alla möjliga storlekar - allt från 2 liter till 13 (!) liter. Jag var först hemma hos Paula, en tjej från jobbet, tillsammans med Isabell och Javi. Vi satt på hennes rum och lyssnade på främst spansk och arabisk musik. Den arabiska musiken är nämligen en av sakerna som jag och Paula har gemensamt. Vi är helt tokiga i den. Sedan gick vi till en hemmafest i närheten och hängde där ett par timmar innan det bar av hemåt.

Idag är det strålande sol ute, igen. Jag är sjukt sugen att hänga lite på stranden men vi måste sitta hemma och vänta på att en elektriker ska komma och byta vår elmätare. Han kommer någon gång mellan 9-18. Underbart.

Jag måste förresten slänga upp en bild från hamnen som man passerar på väg till jobbet. Det är så sjukt fint när solen går upp.

/Amanda

Det är den 23e november och idag har det varit strålande sol och 20 grader varmt. Det känns på något sätt rätt främmande att det bara är en månad kvar till jul. Julpynten över gatorn hänger där, affärerna har julskyltning och på mataffären spelas julmusik, men inte har jag någon julkänsla för det. Däremot fylldes jag av lycka av det soliga vädret och den blå himlen. Efter jobbet promenerade vi hem och sedan köpte vi varsitt äpple och satte oss på stranden och kikade på de som surfade. Vågorna var riktigt mäktiga och kom från alla håll så det var riktigt kul att se, även om surfarna inte lyckades surfa så mycket.


Inte så illa väder för att vara 23/11

I morgon ska vi till en restaurang som heter Pura Brasa och som ligger vid placa espanya (som jag berättade om att vi var vid igår och som jag blivit så förälskad i) där vår vän Cholas vän jobbar. Där ska vi äta supergod mat och prata spanska. Det ska bli riktigt spännande!

Linda konstaterade på vägen hem att varje dag fram tills vi slutar jobbet är den sista. I morgon är det sista torsdagen, på fredag är det sista fredagen och så vidare fram tills det faktiskt är sista dagen. Tiden går läskigt fort...

Klockan är bara halv sju men jag börjar tyvärr känna mina halsmandlar igen och tänker att jag ska krypa ner i sängen och läsa lite. Sedan är det passande att somna tidigt så att jag är på topp inför morgondagens jobb och spanskamiddag.

/Amanda

Idag efter jobbet ringde jag till min kära farfar. Han blev jätteglad och det var suuuuupermysigt att prata med honom. Det blev ett samtal om allt från Barcelona, stockholms väder och kärnkraftverk. Det ska bli så härligt att komma hem om en månad och krama på honom.

När både jag och Linda pratat klart med nära och kära såg vi till att få i oss lite mat och påbörjade sedan vårt turistande. Vi promenerade till placa espanya som är helt fantastiskt. Det är jättesvårt att beskriva varför det är en sådan härlig plats men den är fylld med härlig energi och känns mäktig. Där finns även en gammal tjurfäktningsarena som är omgjord till ett köpcentrum och från taket har man grym utsikt över staden. Sedan promenerade vi omkring lite i närområdet upp mot berget montjuïc bland träd och buskar innan vi började ge oss hemåt.

 

Nu har jag lagat lite chili con carne liknande mat så att vi har matlåda även i morgon. Nu ska jag åter lägga mig i sängen med min bok och somna. Det ska bli så mysigt!

/Amanda

Så var näst sista måndagen på jobbet avklarad. Efter att ha sovit väldigt lite denna helg har måndagen gått betydligt bättre än förväntat och jobbdagen flöt förbi.

Efter jobbet fixade vi lite fruktsallad och bäddade ner oss i Lindas säng och såg på "a walk through the clouds" med spanskt tal och engelsk text. Jag har sett filmen förut, men den är helt okej så det gick bra att se den en gång till. Dessutom fick jag möjlighet att snappa upp lite mer spanska än första gången jag såg filmen. Mitt i filmen poppade vi popcorn och eftersom vi haft så mycket för oss de senaste helgerna har vi inte hunnit åka till Ikea och se till att vi äger en popcornskål, så vi fick använda en kastrull. Detta ska det dock bli ändring på eftersom vi i helgen är "besöksfria" och därmed ska ta oss till Ikea. Ikeaköttbullar och ett mer organiserat hem - here we come!

 

Nu har jag äntligen diskat och krympt det tidigare enorma diskberget något. Dessutom har jag lagat mat. Det blev en variant av mammas variant på flygande jacob kan man säga. Det är inte lätt att laga mat när man inte har de kryddor som man är van vid. Däremot är den spanska kycklingen fantastiskt god. Den smakar mycket i sig och är otroligt mör. Helt underbart, med andra ord.

Efter en rätt tidig middag tänkte jag faktiskt krypa tidigt ner i sängen. Förhoppningsvis får jag läsa några rader av "en dag" innan ögonlocken slår igen.

Förresten, om jag missat några mellanslag i inlägget så är det för att min mellanslagstangent bråkar med mig. Det hade kommit smulor under den, så jag fick den brilljanta idén häromdagen att plocka bort den. Sen satt jag här med mellanslagstangen och fick inte tillbaka den. Nu sitter den där, men man kan bara trycka precis på mitten om det ska bli mellanslag i det jag skriver. Iblandkommerjagpåattminasmartaidéerintealltidärsåsmarta.

/Amanda

Idag, alla vänner, nära, kära och bekanta, är en stor dag. Idag firar jag och Amanda 1 år som sambos! Det är inte illa måste jag säga. Tiden har gått sjukt fort, och vi har varit med om väldigt många saker tillsammans. Under det senaste året har vi bland annat jobbat tillsammans, stöttat varandra genom nya relationer och jobbiga separationer, haft massa mysigt parkhäng, dansat, tågluffat, haft krismöte, tillämpat öppen kommunikation, flyttat utomlands, skrattat och gråtit tillsammans. Det har varit ett väldigt händelserikt år, och jag tror att vi båda har utvecklats en hel del, tack vare varandra.

Det är en alldeles speciell relation vi har, någon slags blandning mellan syskon och gift gammalt par. Vi smågnabbas mest helt tiden och retas och kommer med pikar och kan nog stundtals upplevas som rätt elaka mot varandra. Men om det är allvar så finns vi alltid där och stöttar varandra och om någon annan är elak så är vi där direkt och försvarar varandra med näbbar och klor. Vi känner till varandras små egenheter och respekterar och accepterar varandra som vi är. Vi har många gånger tänkt att det skulle vara perfekt om vi var lesbiska, eftersom vi redan har hela förhållandebiten. Det enda problemet är att vi helt enkelt inte tänder på varandra. Alltid ska det vara något som skiter sig..!

Vår theme song :)


För ett år satt vi hemma i köket i Jakobsberg och var alldeles exalterade över att vi nu bodde tillsammans. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss, och var nog både lite nervösa över hur det skulle gå. Tanken var att Amanda bara skulle bo hos mig ett tag, till hon och Jossan hittade en lägenhet. Det projektet drog ut på tiden, för att sedan rinna ut i sanden. Så Amanda blev kvar. Vi kunde nog aldrig i vår vildaste fantasi föreställa oss att vi idag, ett år senare, fortfarande skulle bo tillsammans fast i en helt annan stad, i ett helt annat land.
Det är helt sjukt egentligen. Man vet aldrig vad som väntar, det är nog det som är det bästa med att leva. Man vet aldrig vad som kommer hända, men man kan nästan vara säker på att det inte kommer bli som man trodde från början.

Är inte livet fantastiskt?

Puss, kram och kärlek / Linda

Den efterlängtade helgen är äntligen här! Lustigt nog behöver det bara bli onsdag och sedan är det helt plötsligt helg känns det som. Hemma i Sverige började jag inte känna att helgen var nära förrän när jag gick hem från jobbet på torsdagskvällen. Här känns den nära redan på jobbet på onsdagen. Lustigt.


Mackan och Erik på leche de panthera baren

Igår kom Erik och Mackan som vi känner från vårt förra jobb hit. De är här över helgen för att kika på fotbollsmatchen som börjar om ungefär en kvart på Camp Nou. Jag längtar tills den dag då jag får se en match. Det vore riktigt häftigt. Det får bli ett av målen med våren här i Barcelona. Hursom mötte jag grabbarna vid flygbussen, lotsade dem till hotellet och sedan åt vi lite tapas innan vi gav oss ut på en barrunda. Vi drack såklart mjölkdrickan leche de panthera (vi har tydligen sagt det i fel ordning förut då vi sagt panthera de leche och det skyller jag på min bror) och tog även in en kanna sangria på den baren eftersom killarna inte tidigare druckit det. Man kan ju inte ha varit i spanien utan att ha druckit sangria! Därefter gick vi till Milk och hade det minst lika bra som vanligt. Därefter blev det lite dans på ett ställe som heter Sidecar innan vi begav oss hemåt.

 

I morse mådde vi lagom bra. Man kan säga att huvudet dunkade något och Linda ska tydligen bli nykterist (man får tro vad man vill om det...). Dagen har alltså spenderats väldigt stillsamt med TVserier på datorn i Lindas säng tillsammans med Linda och Lisa.

Ikväll blir det inflyttningsfest hos Julya och Simon från jobbet och sedan en barrunda.

/Amanda

Vi hade bestämt oss för att gå på vår favoritrestaurang La Bombeta och äta tapas. När vi kom dit stod det minst tio personer utanför och köade. Vi tvekade lite på att ställa oss i kön, men Ingela (Lindas mamma) ledsnade på att vi velade och traskade rakt in, visade upp sina fantastiskt blå ögon och blev uppskriven på en lista. Max 15 minuter senare hade vi ett bord.

 

Sedan blev det barrunda. Vi var förstås på Coleur café för att hälsa på våra vänner där. Vi fick några shots och Ingela satte sig och smuttade på sin, varpå Linda argt säger ”Mamma, en shot shottar man. Man smuttar för fan inte!” och några sekunder senare hörs Lindas uppfostrande röst igen ”Mamma, sluta slicka på bordet!”. Sedan ville vi att Ingela skulle ta en drink och då började vi fundera på om där fanns likör 43 och mjölk, varpå jag säger ”det är väl klart att det finns mjölk, de har ju för fan kaffe!”. Klockren koppling, eller?

När vi var på väg till baren Milk, nästa stammisställe, ramlade vi in på baren där det serveras panthera de leche. Man får in en glasflaska mjölksprit, ett stort(!) shotglas per person och en kanelburk. Man häller upp drycken, häller lite kanel på och tar det som en shot. Lindas mamma var lite fyndig mitt i allt och sa ”man blir ju på kanelen av det här”, varpå Linda kontrar med ”mamma är lite het på gröten!”. Tre glas senare traskade vi vidare.



Väl på Milk lyssnade vi på bra musik, drack goda drinkar och hade riktigt roligt innan vi gick tillbaka till Coleur café för att möta upp killarna och sedan gå och dansa. Vi traskade runt till lite olika ställen, men det var för mycket kö överallt så det slutade med att vi gick hem. Det var nog lika bra det, så att vi åtminstone fick några timmars sömn.

Idag ska vi fälla upp ett paraply och trotsa regnet för en promenad på stranden och ett besök i Parc Ciutadella. Dessutom ska vi få njuta av den supergoda skaldjurspaellan som man aldrig får nog av.

/Amanda

En liten kort uppdatering:

Sambon (dvs jag) återhämtade mig från de svullna halsmandlarna och febern genom att ta ett vuxet beslut och gå hem från jobbet i torsdags. Väl hemma tryckte jag i mig minst 4 kiwisar (hur man nu säger det i plural?), en mandarin och massor med vatten. Därefter sov jag 12 timmar och när jag vaknade på morgonen kände jag mig som en vinnare. Halsmandlarna kändes fortfarande, men dem var inte alls lika svullna som dagen innan och jag hade absolut ingen feber.

Lindas mamma har anlänt. Linda och Ingela är nu ute och vimsar på stan. Förhoppningsvis känner Linda igen sig och kan vägen hem, annars får jag väl snart ett samtal om att komma och möta dem någonstans (som vanligt).

Själv tänkte jag ta en promenad längs stranden och sedan dö i soffan med boken "one day". Jag har hört så mycket bra om den att jag nästan blivit lite rädd att öppna den. Tänk om jag blir besviken? 

För övrigt är jag superglad över att det är helg. Två dagar ledigt, woho!



/Amanda 

Tjolahopp!

Idag är det fredag! Vill bara förtydliga detta, för igår trodde både jag och Amanda att det vad onsdag. Vilket betyder att vi tappat bort en dag. Vilket i sin tur betyder att det helt plötsligt blev lite bråttom nu. Imorgon kommer min kära mor hit, och då måste hemmet vara tipptopp, så hon inte märker vilket kaos vi vanligtvis lever i. Amanda är sjuklig, och ska bara fokusera på att vila och bli frisk. Hon sade igår att "Jag satsar på att sova imorgon, så kan vi städa på fredag". Eftersom denna mening byggde på att vi trodde att det var onsdag igår, så kändes det ju hellugnt. Först i morse när min klocka ringde kom jag på att det är fredag idag, vilket betyder att vi måste städa idag. Och Amanda måste sova. Så nu får jag städa själv. Därav stressen. Eller inte stress kanske, utan mera en.. "jag har inte tid att sitta här vid datorn och äta frukost i 2 timmar-känsla". Stackars mig.

Meeeen, vad gör man inte för sin sambo, visst? :)





Herråå!

Puss och kram / Linda

Ps. som alla redan påpekat på facebook; idag är det 11/11/11. Det är inte varje dag det är så, så passa på att njuta nu, man vet aldrig när det händer igen!

Tack för mig! Hej, hej, hej, hej, hej....

 :)

Hej alla!

Nu händer det mycket här borta förstår ni. Vi jobbar ju just nu på ett call center, med kundservice, och känner att vi kan det här nu. Vi har jobbat med detta i snart 2 år, och det får räcka nu. Vi har därför bestämt oss för att gå vidare i livet, mot nya utmaningar. Vi satt här om dagen och tänkte på våra mål (snygga och smarta) och kom fram till att inga av dem är uppfyllda, knappt ens påbörjade. Så, nu är planen att jobba kvar till 14 december, åka hem över jul, och sedan åka tillbaka hit och plugga spanska, träna och uppleva Barcelona fram till sista april. Då går vårt lägenhetskontrakt ut, så då får vi se om vi stannar kvar eller åker hem.

Det känns lite läskigt att ta det här steget, men vi har räknat på det hela och kommit fram till att vi har pengarna till det, och det känns som att vi kommer få ut mycket mer av resan om vi gör det här. Det är mycket roligare att komma hem och kunna prata spanska och kunna berätta om allting som vi upplevt och allt vi lärt oss om den spanska/katalanska kulturen, istället för att komma hem och veta hur man gör en kanalsökning på en samsung-box.






I övrigt så kämpar vi på här borta. Mamma kommer ner i helgen, det ska bli så mysigt att ha henne här och få visa hur vi har det :)
Nu ska jag kila iväg till jobbet, vi hörs senare!

Puss och kram / Linda

Igår åkte Joel (min vän) och Robert (Lindas vän) hem efter att ha gjort vår helg helt underbar. Joel kom redan på torsdagen och det firade vi med en kanonhärlig tapasmiddag på favoritrestaurangen La Bombeta här i området. På fredagen kom Robert hit och då började vi med att kika på Font Magica som är en fontän som dansar till musik. Vi stod under två paraplyer och lyckades ganska bra med att ignorera regnet som öste ner. Därefter begav vi oss till en annan tapasrestaurang än den vi varit på kvällen innan. Där fick vi prova ännu fler tapasrätter som vi aldrig någonsin ätit. Spännande! Sen gick vi till baren Milk och där blev vi kvar resten av kvällen.

 

På lördagen hade vi hoppats på lite fint väder för att hänga på stranden och sedan på eftermiddagen klättra upp på berget montjuïc och se solnedgången, Vi tog oss en promenad längs stranden i det mulna vädret innan vi gjorde picknick för att ta med oss till bergsbestigningen. Dock hann det bli mörkt och det började dugga lite så vi la om planen och gick till park ciutadella istället. Där strosade vi runt i de mysiga buskagen innan vi parkerade oss på en bänk och åt vår picknick. Efter att ha sovit middag, spelat kort, duschat o förberett oss för kvällens äventyr kom vi hemifrån vid halv elva för att äta middag. Vi åt alla paella och vi var färdigätna först vid halv ett. Innan vi fick in notan gav personalen oss efterrättsmenyer och plockade fram barnsidan i min meny innan de räckte fram den. Sedan pekade de på en disneyefterrätt och sa att den passade perfekt till mig eftersom jag var så liten (de hade tidigare tagit reda på att jag är 21 år)…

 


(Bilderna lånade av Joel)

När vi tagit oss ut från paellarestaurangen fullkomligt ösregnade det så vi tog en taxi i ungefär fem minuter till vårt andra stammisställe coleur café. Där blev vi kvar och hade som vanligt riktigt roligt. När vi skulle gå hemåt ösregnade det (surprise!) så vi fick varsin sopsäck att sätta på huvudet och såg riktigt roliga ut i våra skapelser.

 

Söndagen bestod först av en promenad längs ramblan, sedan lite lunch innan Linda och Robert åkte för att se på Camp Nou (fotbollsarenan) medan jag och Joel filosoferade om livet och kikade på La Sagrada Familia (gaudíkatedralen). Sedan möttes vi upp vid tunnelbanan för att klättra upp för ett berg till Parc Güell som är en park med massor av Gaudímonument. Väl där uppe var det mörkt, men staden kändes riktigt mäktig med alla dessa fascinerande byggnader som var upplysta.

Efter en helg med nästan bara regn (välkommen till Barcelona grabbar, liksom) har det faktiskt blivit något bättre väder. Igår hade vi dock inte tid att njuta av vädret eftersom vi först följde Joel och Robert till tåget som skulle ta dem till flygplatsen och idag har vi varit lite för trötta för det. Det får bli senare i veckan, förutsatt att det håller i sig. På lördag måste vi också vara utvilade för då kommer Lindas härliga mamma på besök.

/Amanda

Nu har faster Ingela, Kennet och John lämnat landet. Igår vandrade jag runt med dem innan de åkte hem. Först var vi i en gammal tjurfäktningsarena som gjorts om till ett köptcentrum där man hade fantastisk utsikt över staden eftersom det var så högt. Sedan klättrade vi upp mot ett museum med den katalanska historiens konst, förbi Font Magica (som brukar köra ljusshower) och vidare till en park för att ta oss till Mirómuséet. Väl framme var det sådan gigantisk kö att IJK bestämde sig för att åka till pac güell och där var jag tvungen att lämna dem för att åka till jobbet.



Den parken vi traskade runt i var hur mysig som helst! Förutom att det gav en bra kondition att klättra bland alla trapport så hade man fin utsikt och det kändes inte som att man var i en stad längre. Dessutom stötte vi på jättestora spindelväv (jag vet framför allt en som skulle älskat dem och spindlarna... ;-D ).

Jag är trött som en tokig efter en helg med mycket skratt, turistande, kusinvitamin med energi till tusen och lite sömn. Jag börjar dock känna mig lite mer som en människa nu. Det enda problemet var att jag jobbade till 21.00 igår och idag börjar jag klockan 09.00, så det blev inte många timmar som jag hann sova ikapp. Menmen, sova kan man göra när man blir gammal har jag hört.

Idag efter jobbet blir det förmodligen fika med Anders (och hans sällskap Caroline) och Guillermo som jobbade på kunskapsgymnasiet globen, där jag gick i skolan. Jag hoppas dock på lite bättre väder, eftersom det ser rätt mulet ut såhär långt.

I morgon är det återigen fullt ös medvetslös eftersom min underbara vän Joel då kommer hit. Det ska bli supermysigt att ha honom här och att faktiskt hinna umgås med honom ordentligt eftersom vi inte fått möjligheten till det på ett bra tag.

/Amanda

Den här helgen har varit fantastisk och fullspäckad, därför har vi inte kunnat ge er någon uppdatering. Jag tar det dag för dag.

I fredags jobbade vi till 21.00 och därefter åkte vi hem och fixade våra halloweenkostymer. Därefter hade vi en riktigt härlig kväll med många kollegor som började på en bar där man fick 2 öl och 2 drinkar gratis om man var utklädd. Trots att vi när vi var på väg till stället skämdes som sjutton och trodde att vi skulle bli utskrattade så gjorde vår utklädnad succé (det var lite svårt att få plats med den i taxin dock...). Sedan var vi ute och dansade natten lång.


Bakismaten! Salt, pommes frittes (hon hade fler i början av kvällen) och såklart ketchup.

I lördags gick jag upp tidigt (snacka om att jag var redo att somna om när min väckarklocka ringde...) och mötte Ingela (min faster), John (min kusin) och Kennet (min fasters man) som varit här på besök. Vi såg stan och hade det jättemysig. Sedan drog Kennet och John på fotboll medan jag, Ingela och Linda var på den fantastiska tapasrestaurangen La Bombeta.  Vi har försökt gå dit flera gånger sen vi kom hit, men hittills inte lyckats då det antingen varit stängt eller flera meters kö utanför för att komma in. Efter det skulle vi sätta oss på en mysig bar och ta ett glas. Vi hamnade på baren Milk och fastnade där resten av natten. Det var en av de roligaste kvällarna jag haft i Barcelona och vi skrattade nonstop! Vi lärde även känna två killar som jobbar där och har nu alltså hittat ytterligare ett stammisställe.

 
Överst: Tapas på La Bombeta. Underst: killarna som jobbar på Milk

Linda, jag och Ingela

Söndagen spenderade vi till stor del på stranden eftersom det var sådant härligt väder. Vi spelade strandtennis och man kan säga att John motionerade gammelkusinen rätt bra. Jag har nämligen träningsvärk, hur pinsamt det än är. På söndagskävllen åt vi paella på restaurangen som vi kallar för "el rey de la paella" (dvs. paellakungen). Vi har varit där en gång förut när vi hälsade på Axel i februari och deras skaldjurspaella är helt otrolig. Efter middagen mötte sedan jag och Linda upp Anders, som jobbade på min gymnasieskola för att ta en öl med honom och hans sällskap Caroline. Det var också otroligt roligt och vi var tillbaka på baren Milk.

 
Överst: kusinvitamin i Barcelonas gränder. Underst: stranden i Barceloneta

Helgen har varit heeeeelt otrolig, men oj så trött jag var igår på jobbet. Nu har jag sovit nästan 12 timmar och jag börjar känna mig som en människa igen. Nu är det dags för mig att duscha och bege mig ut på stan för att träffa Ingela, John och Kennet en sista gång innan dem åker hem idag.

/Amanda