Att somna med ett leende
Ojojoj, ni vet en sådan där helg när lägger sig i sängen på söndagskvällen med ett leende på läpparna och är alldeles lycklig över att ha träffat så många härliga vänner under helgen? En sådan helg har vi haft. Igen.
På fredagen blev vi serverade fantastiskt god thaimat av Javi. Efter lite kortspel gick jag ut på stan och mötte upp Paula, Lisa och Ida på baren där man dricker leche de panthera. Efter att ha introducerat denna fantastiska dryck för dem gick vi vidare till en fest för gamla jobbet (eftersom Paula och Ida fortfarande jobbar där). Det var kul att träffa alla jobbmänniskor igen, men jag föredrar lugnare kvällar på små spanska ställen måste jag erkänna. 
Fredagens sangria och kortspel
Lördagen spenderade jag till stor del hemma. Jag bäddade ner mig i soffan och läste min bok. "Sonat till Miriam", heter den. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den dock. Den fångade mig redan vid första ordet, men samtidigt blir jag irriterad på den på ett negativt sätt eftersom jag inte får riktigt all den information jag vill ha. Vi får se vad jag tycker när den är slut. Efter ett tag ledsnade jag på att sitta still så jag gav mig ut på promenad längs stranden i en och en halv timme. 
T.v. Javi och Linda på Milk, t.h. jag och Eric på Milk
På kvällen gick jag, Linda och Javi till Milk där Chola (vännen från Peru) var med en stund och lite senare när Chola gått kom Eric (han som jobbar på Flamencobaren där vi var med pappa). När Linda höll på att somna traskade hon och Javi hem, medan jag tog en promenad med José och fick se lite bilder från Berlin där han varit på semester.
Igår var det fantastiskt väder. Solen värmde och det var fullproppat med folk på stranden (de flesta iförda jeans och t-shirt, men det fanns några tappra bikini- eller badbyxmänniskor). Vi spelade lite strandtennis och pratade om frukter som fanns i Colombia. Låt oss sammanfatta det hela med att jag som älskar frukt definitivt måste åka dit!
Strandtennis under klarblå himmel!
Efter att ha "skypeat" med lilla mamma (oj, så jag längtat efter att få höra hennes mjuka röst!) och Stephanie (vän från gymnasiet) kom Paula förbi för lite middag. Javi och Linda var på restaurang så hon tänkte att hon skulle hålla mig lite sällskap. Sen följde jag henne hem vid åttatiden och på vägen tillbaka hit mötte jag han som jobbar på "salsabaren". Det hela slutade med en kopp kaffe, lite arepa (en sydamerikansk specialitet som är som en pytteliten kebab, men fem gånger godare) och därefter en mojito för att smälta maten.
23.35 igår kväll lade jag mig i sängen med ett leende på läpparna och somnade omgående.
/Amanda
