puffopiffet i Barcelona

Tiden går galet fort och ännu en helg har passerat. Torsdagskvällen spenderade jag först med Paula och Chela på Shangó innan vi begav oss till Rey de copas för lite dans.

Och på fredagen hade vi den omtalade tentan. Den var betydligt större än jag tänkt mig, men både jag och Linda klarade den galant. Av 100 poäng fick Linda 90 och jag 87. Inte illa pinkat efter tre veckors studier! På fredagen efter skolan var hela klassen ute och tog ett glas öl för att fira att examen var över.  Därefter var jag på en arabisk restaurang och åt det fantastiska arabiska riset och kyckling med otroligt goda arabiska kryddor (otroligt spanskt, jag vet!) medan vi avnjöt lite magdans.

Lördagskvällen spenderade vi (jag, Linda och Javi) dels hemma hos Hani (en tjej från skolan) och dels på Shangó. Hos Hani var vi ett väldigt blandat gäng och vi blandade spanska och engelska hej vilt. Riktigt förvirrande var det. På Shangó fick vi smaka på ett urval av alla drinkar som finns där. Alex ville nämligen öva lite på att göra drinkar, så vi blev försökkaniner.

 
T.v. Javi och Linda avnjuter någon slags drink, t.h. Alex som jobbar på Shangó

Som vanligt har vi blivit bortskämda med colombiansk frukost. Vi har ätit huevos pericos, vilket är en omelett med purjolök och tomat (ibland även korv), arepa choclo (något slags majsbröd som man äter t.ex. med en skiva ost på) och framför allt har vi druckit många olika sorters juice. Javi har fixat en ny juice varje dag. Guanabana, mora (blåbärs/björnbärsliknande) och guayaba (guavaliknande). Min favorit är guanabana och Lindas favorit var mora.

Nu är det snart dags att gå till skolan och börja nästa nivå: A2!

Det är kul det här med att samma ord kan betyda olika saker beroende på var man använder det. Det finns framför allt tre fina exempel som vi lärt oss inom spanskan.

Javi hade precis flyttat till Barcelona och skulle beställa kaffe på morgonen. Han kliver in på ett café kl. 09.00 och ber om en "tinto", vilket för honom och alla andra colombianer är kaffe. Mannen bakom bardisken tittar lite fundersamt på honom och serverar honom ett glas rött vin efter ett litet tag. "Vino tinto" är nämligen rött vin här i Spanien.

Nästa exempel är det stackars lilla Javi som råkat ut för också. Chefen på det nya jobbet hade precis förklarat hur alla rutiner såg ut och vad han skulle göra och sa sedan "venga!" vilket för Javi betyder ungefär "kom hit!". Javi traskar såklart fram till chefen som förbryllat tittar på honom och upprepar "venga!" varpå Javi förvirrat säger "men jag är ju här!". Här i spanien används "Venga!" ungefär som "nu kör vi, let's go" och chefen hade alltså försökt få Javi att börja arbeta men han hade bara krupit närmare chefen. Närhet är väl också mysigt?

Det tredje exemplet har vi bara blivit lite smått varnade för av vår lärare, eftersom hon vet att vi umgås med sydamerikaner och framför allt colombianer. Det finns två ord för att ta. "Coger" och "Tomar". Igår pratade vi om vägbeskrivningar och Almu (läraren) rekommenderade oss att säga "toma el metro" istället för "coge el metro" eftersom det förstnämnda faktiskt bara betyder "Ta metron (tunnelbanan)", medan det andra också kan betyda... ja, hur ska jag förklara det här utan att vara ful i mun? Ja, det kan betyda att man ska ha en liten kärleksstund med metron (men med ett fulare ord som börjar på k).

Nu ska här njutas pluggas lite till och av solen. ikväll blir det för min del dans.
/Amanda

Har hört att ni har vinter i Sverige nu. Har sett klagomål på plogbilar som inte är tysta och att det är lite onödigt att snön kom nu. Det blir ju i alla fall lite ljusare för er, se det så.

Här däremot är det otroligt varmt varje dag och på stranden åks det längdskidor för fulla muggar. Jag trodde först att det var några som gick stavgång runt konerna som var uppställda på stranden. När jag kom närmare trodde jag inte mina ögon. De hade längskidor på sig också. Detni!



/Amanda

Här är bildbevis på att vi faktiskt ramlade i trappen här om dagen. Jättemycket!


Stackars lilla rumpestumpen

Puss och kram / Linda

Ojojoj, ni vet en sådan där helg när lägger sig i sängen på söndagskvällen med ett leende på läpparna och är alldeles lycklig över att ha träffat så många härliga vänner under helgen? En sådan helg har vi haft. Igen.

På fredagen blev vi serverade fantastiskt god thaimat av Javi. Efter lite kortspel gick jag ut på stan och mötte upp Paula, Lisa och Ida på baren där man dricker leche de panthera. Efter att ha introducerat denna fantastiska dryck för dem gick vi vidare till en fest för gamla jobbet (eftersom Paula och Ida fortfarande jobbar där). Det var kul att träffa alla jobbmänniskor igen, men jag föredrar lugnare kvällar på små spanska ställen måste jag erkänna.


Fredagens sangria och kortspel

Lördagen spenderade jag till stor del hemma. Jag bäddade ner mig i soffan och läste min bok. "Sonat till Miriam", heter den. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den dock. Den fångade mig redan vid första ordet, men samtidigt blir jag irriterad på den på ett negativt sätt eftersom jag inte får riktigt all den information jag vill ha. Vi får se vad jag tycker när den är slut. Efter ett tag ledsnade jag på att sitta still så jag gav mig ut på promenad längs stranden i en och en halv timme.

 
T.v. Javi och Linda på Milk, t.h. jag och Eric på Milk

På kvällen gick jag, Linda och Javi till Milk där Chola (vännen från Peru) var med en stund och lite senare när Chola gått kom Eric (han som jobbar på Flamencobaren där vi var med pappa). När Linda höll på att somna traskade hon och Javi hem, medan jag tog en promenad med José och fick se lite bilder från Berlin där han varit på semester.

Igår var det fantastiskt väder. Solen värmde och det var fullproppat med folk på stranden (de flesta iförda jeans och t-shirt, men det fanns några tappra bikini- eller badbyxmänniskor). Vi spelade lite strandtennis och pratade om frukter som fanns i Colombia. Låt oss sammanfatta det hela med att jag som älskar frukt definitivt måste åka dit!


Strandtennis under klarblå himmel!

Efter att ha "skypeat" med lilla mamma (oj, så jag längtat efter att få höra hennes mjuka röst!) och Stephanie (vän från gymnasiet) kom Paula förbi för lite middag. Javi och Linda var på restaurang så hon tänkte att hon skulle hålla mig lite sällskap. Sen följde jag henne hem vid åttatiden och på vägen tillbaka hit mötte jag han som jobbar på "salsabaren". Det hela slutade med en kopp kaffe, lite arepa (en sydamerikansk specialitet som är som en pytteliten kebab, men fem gånger godare) och därefter en mojito för att smälta maten.

23.35 igår kväll lade jag mig i sängen med ett leende på läpparna och somnade omgående.

/Amanda

Amanda sover middag, jag hänger vid datorn och Javi förbereder middagen. Paula kommer hit vid 8-tiden för att äta med oss. Efter middagen blir det utgång, tror att det blir mjölkbaren där man kan dricka leche de panthera. Ingen alkohol för mig dock, eftersom jag har en vit månad nu, 5 januari till 5 februari. Men jag har märkt att man kan ha kul utan alkohol också! (För det visste jag ju inte innan....)

Nu ska jag gå och krama lite på Javi, hoppas att ni alla får en fantastiskt fredagskväll!

Puss och kram / Linda

När jag traskade omkring i min lilla lyckliga bubbla för ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle sitta här idag. Jag hade bott hemifrån i två månader. Jag hade en pojkvän som jag var störtkär i. Måndag till fredag gick jag upp klockan 05.00, tog en morgonpromenad i decimeterhög snö tillsammans med Linda innan vi följde våra fortsatta morgonrutiner och sedan jobbade åtta till fem. Arabmusiken flödade ur högtalarna tills Linda blev tokig och jag älskade att äta middag hemma hos mamma eller pappa.

Jag hade aldrig kunnat gissa vad jag skulle vara med om det kommande året och framför allt inte att det skulle sluta med att mina morgonpromenader togs på stranden utan jacka i januari här i Barcelona. Jag hade ingen aning att jag skulle plugga spanska 2 timmar om dagen och bara uppleva kulturen resten av tiden. För ett år sedan hade jag inte ens varit i den här staden. Det slår mig nästan var dag här att det är lustigt vilka svängar livet tar...

Nu: ytterligare två timmars skratt och spanskaplugg.

/Amanda

Imorse när vi skulle gå till skolan hade vi ett litet äventyr i trapphuset. Trappstegen är väldigt hala, och när vi nästan kommit ända ner till porten så halkade Amanda. Hon for omkull med överkroppen bakåt och benen framåt. Jag gick framför Amanda och helt plötsligt kom det en fot farandes och slog omkull mig. Jag slog på ändan, bokstavligt talat, och det slutade med att vi satt/låg i trappen och skrattade och ojade oss både två. Utanför porten, som är som ett galler (man både ser och hör igenom), stod en städerska och bara väntade på att vi skulle sluta upp med våra konstigheter och flytta på oss så att hon kunde hämta sin skurhink som jag sparkat iväg i fallet. Rätt torr människa. Hon tyckte troligen att vi var sådana märkliga svenskar som kommer till Barcelona och bara röjer. Vilket i vissa fall uppenbarligen stämmer.


Tänk dig att du öppnar denna port..



..och möts av två skrattande och ojande svenskar som sitter/ligger
efter varandra på rad i denna trapp, ungfär som när man åker
flygande mattan ut ur Lustiga Huset på Gröna Lund.

Till slut kom vi upp från vår flygande-mattan-på-gröna-lund-position och kunde ta oss ut och iväg till skolan. Vi skrattade hela vägen, och jag har nu ett jättefint blåmärke på ena skinkan som minne av detta spännande äventyr. Det var lite som fritt fall: Rätt spännande när det hände, men jag gör det helst inte igen..


Puss och kram / Linda

Gårdagskvällens danskurs var otroligt rolig! Vi fick lära oss salsa, merengue och bachata. Lokalen är oerhört liten och vi var ca. 10 personer som trängdes på det pyttelilla dansgolvet. Fläktarna var riktade mot oss, men det höll inte värmen borta. Det kändes som att det gick ganska bra att dansa, även om det blev väldigt krångligt när man i takt till musiken skulle korsa sina ben över varandra x antal gånger. Jag var säker på att jag skulle falla varenda gång. Dessutom var det spännande när dansläraren (en liten man från kuba) ställde sig och började vicka på höfterna och tyckte att vi skulle göra detsamma. Låt oss säga att hans höfter rörde sig mer än mina.

/Amanda

Den här helgen har varit helt fantastisk! I fredags gick vi först till Couleur café med Javi, Paula, Isabell och Statira. När Javi och Linda gick hem hängde jag med tjejerna till en annan bar som heter Shangó. Den baren kom jag att tycka mycket om. Den är pytteliten och man slår huvudet i taket på övervåningen av baren. Där spelas latinomusik och det är nästan bara spanjorer där, så den känns riktigt äkta. José kom förbi en stund innan han återvände till sina vänner på en annan bar i någon timme innan han och jag möttes upp för en härlig nattpromenad.

På lördagen gick jag, Linda och Lisa till Shangó igen, efter att jag och Linda ätit på den pakistanska/indiska restaurangen här i närheten. Till baren kom sedan Eric, som vi träffat på hans jobb - en bar där vi tittat på Flamencoföreställning. Efter ett tag traskade vi vidare till Habana Barcelona, som Linda redan berättat om, där vi fick lite smålektioner i salsa. Vilket påminner mig att vi på onsdag ska få lära oss salsa på Shangó med en kubansk salsalärare. Det ska bli helkul, trots att jag inte är så dansant av mig.

Söndagen spenderade vi till stor del i Parc del laberint d'Horta. Det är en fantastiskt mysig park som är ungefär hälften så stor som Parc Güell. I parken finns en jättestor labyrint som man lätt förvirrar sig i. Jag tänkte lite kaxigt innan att man inte skulle tappa bort sig, men det kunde man, tro mig. Javi berättade att han traskat runt där i minst 15 minuter en gång när han irrat bort sig.

 
T.v. labyrinten. T.h. skogspromenad i en brant (jättebrant!) backe.


Sedan blev det middag och film här hemma hos oss. Vi såg "Paraiso Travel" som handlar om ett par som flyr från Colombia till USA, men som rätt tidigt kommer bort från varandra. Då får man följa mannen i paret och hans liv medan han söker efter flickvännen. Riktigt annorlunda och bra var den. Dessutom är det fantastiskt att se en film på spanska. Man lär sig så mycket uttryck utan att man tänker på det.

/Amanda

Hejsan hoppsan. Jag sitter på en stol i salongen och försöker hålla mig vaken medan Amanda står i köket och lagar mat. Idag har vi varit i skolan, och jag har även varit på gymmet innan dess och tränat lite.
Ikväll blir det troligen någon slags bar med Paula och Isabell.

Jag är på tok för trött för att skriva mer nu, och vi ska förresten käka nu. Så adjö för nu.

Hasta luego!

Puss och kram / Linda

Linda är på gymmet och jag håller på att fixa middagen. I Lindas diet serveras sallad med tillbehör som t.ex. kyckling, kött eller fisk till middag. Idag blir det kyckling och sallad innehållandes äpplen, gurka, tomat, avokado och isbergssallad (min sallad är även lite lyxigare med mozzarellaost).

Jag har säkert sagt det förut, men det tåls att sägas igen, kycklingen i det här landet är helt fantastisk! Alla som älskar kyckling eller som brukar äta kyckling borde åka hit och smaka denna (eller kanske inte, eftersom den svenska då kommer verka så tråkig...). Kycklingen kan verkligen ätas utan sås, vilket jag inte brukar tycka att den kan hemma, förutom majskyckling.

Den spanska spotify listan spelas för fullt. Det är min nya favorit. Den har nästan ersatt den arabiska musiken. Åtminstone för nu när jag vill lära migspanska. Det känns riktigt bra nu när man börjar snappa upp fler ord i låtarna allteftersom vi lär oss saker på lektionerna. Ni som har spotify kan klicka här för att ta del av vår spanska lista, ni andra får lyssna på ett urval av låtarna här nedan.

Här är en ny favorit, som Javi från Columbia tipsat oss om. Fonseca (från Columbia) med låten Arroyito


Aventura med låten obsecion (när jag hör den tänker jag på dig pappa)


El Barrio med låten El viejo verano. En lite halvgammal favorit.


Pablo Alborán med låten Perdóname. Myslåt med fin text.


Ricky Martin med Besos de fuego. Det är åtminstone såhär jag tänkte mig att Ricky Martin lät, ge den en chans!


Nelly Furtado ft Juan Luis Guerra med låten Como Lluvia. Hur bra som helst.


/Amanda

Januari. Den kallaste månaden i Barcelona sägs det. I förmiddags var jag återigen ute på promenad i endast t-shirt och jeans. Jag satte mig en stund på strandpromenadens kant för att fascineras av det klarblå medelhavet och tog på mig jackan som jag trodde att jag skulle behöva. En minut senare åkte den av och mina bleka armar fick se solen. Nätterna är kalla. Det kan jag gå med på, men dagarna är nästan varmare än de var i december.

Igår, 30 minuter innan spanskalektionen skulle börja, traskade jag och Linda in på kontoret och betalade det sista av kursen. Sedan fick vi en rundvisning i lokalerna där det fanns gratis internet, möjlighet att låna böcker och filmer samt en labyrint av klassrum. När lektionen började var vi åtta stycken. Den enda killen är från Chicago, sen är vi sju tjejer från Sverige, Malaysia, Ryssland, Holland och Tyskland. Almu, läraren, är från spanien och världens krutpaket. Linda blev helt slut bara av att titta på henne. I två timmar pratades endast spanska och vi gick igenom rutiner (som t.ex. när man går upp på morgonen, vad man äter till frukost och vilka tider man gör dess saker) och lite grammatik. Jag känner redan hur mitt tänkande på spanska börjat utvecklas. Att viljan att lära sig spanska legat och grott de senaste 4 månaderna hjälper nog en del. Det ska bli fantastiskt kul att kunna kommunicera med folket här i mer än jagform, nutid och väldigt simpla meningar!

Nu ska vi promenera iväg till skolan för ytterligare två timmars skratt och lärande. Jag antar att Linda återkommer om träningen och den nyttiga maten vi äter. Det nya livet har börjat kan man säga och vi är på topp!

Ta hand om er!
/Amanda

Vi kände oss som två små barn när vi promenerade bort mot Barcelona Zoo. Linda var mest spänd över att få gå på zoo och jag skulle äntligen få se en capybara. Vi gick in på området och efter att ha varit där i ungefär 15-20 minuter hade vi inte kommit längre än 10 meter in. Där fanns zebror, strutsar, lamor, kängurur och två stora fågelrum bara på den lilla ytan. Förstår ni hur stort hela zoot (hur skriver man egentligen zoo i bestämd form?) var?! Vi hade nästan svårt att hinna med allt på de 4 timmar vi var där. Dessutom var det en riktigt roligt delfinshow också. Det enda tråkiga med showen var att lyckades pricka in den som var på katalanska så när de berättade om delfinerna förstod vi inte mycket mer än presentationen i början om vad de hette och hur gamla de var.

1.  2. 3. 
4. 5. 6. 
7. 8. 9. 
10. 11. 
12. 13.
Ett litet urval av djuren, klicka på bilderna för att förstora
1. Lama, 2. Fågel med spännande frisyr, 3. Toco Toucan
4. Giraffer, 5. Åsna, 6. Capybara (!)
7. Bävrar, 8. Noshörning, 9. Delfinshow
10. Komodovaran, 11. Flodhäst
12. Krokodil, 13.Pingvin

Efter ungefär halva zoovistelsen kom vi till inhängnaden jag längtat som en tokig efter och längs den soligaste väggen satt den lilla capybaran. Den var fantastisk söt precis som jag tänkt mig och väldigt väldigt stilla. Jag fick stå där och insupa känslan av att äntligen se detta djur som jag längtat efter så länge, innan Linda ledsnade och fick syn på lejonen bakom oss. Med ett av mina livsmål uppfyllda traskade jag nöjt vidare och tittade på noshörningar, hyenor, gorillor, brunbjörnar, elefanter, svarta pantrar, geparder, surikater, leoparder, tigrar, fåglar och många fler.

Vi fick såklart även se mufflonfåren, som Linda inte trodde hette mufflonfår på svenska. Jag kan hålla med om att jag har en tendens att hitta på ord och att detta kan låta som en av dem, men icke sa nicke. Söta som få var fåren också.
När vi stod vid en glasvägg intill hyenorna fick Linda syn på märken som var på hyenornas sida av buren. Märkena var av leriga tassar i armbågshöjd. De måste ju alltså ha attackerat glaset ganska nyligen?!

 Hyenattack?

En av mina favoriter bland djuren var en apa som ledsnade på alla barn som stod och bankade på glasrutan in till deras inhängnad. Han sprang helt enkelt fram till glaset och bankade tillbaka. Sedan var det en kvinna som satt lutad mot glaset för att kunna se aporna bättre och då gick han fram till henne och la sig tätt intill glaset och myste lite innan han traskade vidare. En riktig charmör kan man säga.

 
Den charmiga apan, klicka för att förstora

Sen har vi brunbjörnen som gick nära inhängnadens kant, satte sig på rumpan och lade huvudet på sned för att besökarna skulle kasta in mat.



Ooooch för att ni inte ska ledsna på våra zooupplevelser sammanfattar jag med att det var värt 8.50 euro/person och berättar istället att vi var ett gäng hemma hos Miguel (som ursprungligen är vän med Chola från Peru) och spelade kort igår kväll. Det var jättetrevligt och sedan hamnade vi på otto zutz där vi dansade ett par timmar innan vi begav oss hemåt.

I morgon börjar spanskaplugget och jag är taggat till tusen! Sedan är vi hembjudna till Javi (vän till Paula från jobbet) för att äta lasagne.

Oh, så bra vi har det! Det finns inte mycket vi kan klaga på kan man säga. Tack för mig, hej!
/Amanda

Nu har Matilda åkt hem så det är bara jag och Linda kvar i lägenheten. Vädret sedan nyår har hittills varit riktigt fint. Mina morgonpromenader har jag tagit i jeans och t-shirt, vilket känns helmärkligt i januari. Idag är det dock mulet och det ser ut som att det ska börja regna. Himlen kommer gråta för att alla våra fina besökare åkt hem.



På måndag ska vi äntligen börja skolan. Jag längtar som en liten tok. Äntligen ska jag få lära mig bakgrunden till varför man säger som man gör, istället för bara själva uttrycken som jag fått lära mig hittills genom att prata med folk. Dessutom ska jag få lära mig att prata i annat än nutid och jagform. Innan dess har vi dock en fantastisk helg framför oss. Den är helt oplanerad. Förutom att vi får middagsbesök av Ted, Paula och Isabell på fredag och sedan ska det dansas på ett ställe som heter Sala Bikini (och nej, det är inget skumdisco som resulterar i att vi har bikini på oss, hoppas jag!).

En annan sak vi ska hinna med, helst idag eller i morgon, är att gå på Barcelona Zoo. Det är nämligen halva priset om man bokar på internet fram till den 15e och det vore väldigt fiffigt att gå en vardag då inte spanjorerna är lediga så det är mindre folk. Idag är ju vädret dock lite sådär halvbra, så djuren kanske gömmer sig. Vi får se hur det blir. Hursom längtar jag otroligt mycket efter att gå dit. Där finns nämligen capybaror! Jag läste en bok om en capybara som hette Cappy när jag var liten, men jag trodde alltid att det var ett påhittat djur. Efter ett par år fick jag reda på att djuret fanns på riktigt och sedan dess har jag velat se detta fantastiskt söta djur. Utöver den lilla varelsen finns även gorillor, giraffer, elefanter, delfiner, mufflonfår (Linda trodde inte att mufflonfår var ett riktigt svenskt ord utan trodde att jag hade hittat på det!) och många fler.



Utöver det måste vi såklart röja upp lite här hemma. Det har varit lite för mycket folk på lite för liten yta de senaste dagarna. Städning är ju min favoritsyssla här i livet så det kommer att bli fantastiskt kul.

Ta hand om er!
/Amanda

Ni vet den där känslan av att frysa lite de sista minuterna av året? Den där känslan av spänning och fascination av alla raketer som sedan smäller över huvudet på en, när röken pyser ur munnen och applåderna inför det nya året är alldeles dova för att alla har vantar på sig? Så var det definitivt inte när vi firade nyår här i Barcelona.

Vi började med en fantastisk tapasmiddag som Ted fixat här hemma. Vi var totalt språkförvirrade vilket resulterade i att vi sjöng och pratade på alla möjliga språk. Därefter gick vi till strandpromenaden där många människor hade samlats. Med skinnjackan uppknäppt och halsduken om halsen applåderade vi in det nya året med bara händer, efter att ha ätit en vindruva per klockslag precis innan tolvslaget. Sedan skålade vi med cava till de ytterst få fyrverkerier som small i stadens olika hörn. Folket runt om var mer sociala än vanligt och alla önskade varandra ett gott nytt år, oavsett nationalitet och språk.


Fr.v. Gabriel, Ted, Sofie, Matilda, Therese och jag

Det nya året firades på ett riktigt roligt sätt, om än annorlunda. Det var varmt och dåligt med fyrverkerier, men alla var glada och maten supergod.

I övrigt har vi mest turistat och idag har Lindas vänner Therese och Sofie åkt hem. Nu sitter Matilda, Linda och Gabriel i soffan och kollar på Tarzan på spanska och jag ska snart göra detsamma. Gabriel åker hem i morgon, vilket innebär att jag, Linda och Matilda fortsätter turistandet innan Matilda lämnar oss på torsdag.

Kort och gott har vi haft det toppenbra och mer uppdatering kommer senare. Bilder kommer att finnas på facebook.

Ta hand om er och puffopiffet önskar er ett riiiiiiktigt gott nytt år!

/Amanda