Första dagen i Sverige
Det verkar ju som att sambon min har det bra utan mig... så jag får väl erkänna att jag har det rätt bra utan henne också (även om jag saknar henne).
När planet närmade sig marken såg jag att det låg ett försiktigt vitt lager på marken och blev alldeles lycklig. Sedan klev jag av planet. Usch! 2 grader, mörker, blåst och snöblandat regn. Jag började definitivt fundera över varför jag så gärna velat åka hem. Efter att ha tyckt att 8 grader var svinkallt på natten i Barcelona ångrade jag mina tidigare kommentarer när jag insåg att Sverige är kallt. När jag kom hem till mamma och fick krama lite på hennes kändes livet dock mycket enklare. Då förstod jag vad jag längtat efter. Sedan kom brorsan och då blev det ännu tydligare.
I morgon ska jag äta lunch med Johan, en vän från förra jobbet och därefter ska jag till tandläkaren. Sen får jag en eftermiddag med brorsan på stan. Det kommer bli helmysigt! Nu har det dessutom fallit stora, söta och charmiga snöflingor hela dagen så det börjar kännas mer vintrigt och okej med kylan.
Allteftersom jag träffar mina nära och kära kommer jag nog förstå vad jag längtat efter. Hittills har jag ju bara träffat familjen (bara och bara är det väl inte förstås, men ni förstår vad jag menar), upptäckt att det är rätt skönt med varmt inomhus och hur härligt det är att kunna öppna kylskåpet och hitta ett brett utbud av saker att stoppa i magen. Jag kommer troligtvis väga några kilo mer när jag åker tillbaka till Barcelona...
Och idag har jag fått en fantastisk entrecotbit med rotsaker i ugn och en god gräddsås. Mums! Mamma var dessutom ledig idag så vi har bakat julgodis hela dagen. Ojoj, man kan dö litegrann, så gott är det.
Nu ska jag sätta mig i soffan, eller rättare sagt sätta mig på mamma i soffan och hon kommer givetvis fråga "varför sitter du PÅ mig när vi har en sådan stor soffa?" och svaret är självklart: Jag har bara tio dagar kvar i Sverige.
/Amanda
När planet närmade sig marken såg jag att det låg ett försiktigt vitt lager på marken och blev alldeles lycklig. Sedan klev jag av planet. Usch! 2 grader, mörker, blåst och snöblandat regn. Jag började definitivt fundera över varför jag så gärna velat åka hem. Efter att ha tyckt att 8 grader var svinkallt på natten i Barcelona ångrade jag mina tidigare kommentarer när jag insåg att Sverige är kallt. När jag kom hem till mamma och fick krama lite på hennes kändes livet dock mycket enklare. Då förstod jag vad jag längtat efter. Sedan kom brorsan och då blev det ännu tydligare.
I morgon ska jag äta lunch med Johan, en vän från förra jobbet och därefter ska jag till tandläkaren. Sen får jag en eftermiddag med brorsan på stan. Det kommer bli helmysigt! Nu har det dessutom fallit stora, söta och charmiga snöflingor hela dagen så det börjar kännas mer vintrigt och okej med kylan.
Allteftersom jag träffar mina nära och kära kommer jag nog förstå vad jag längtat efter. Hittills har jag ju bara träffat familjen (bara och bara är det väl inte förstås, men ni förstår vad jag menar), upptäckt att det är rätt skönt med varmt inomhus och hur härligt det är att kunna öppna kylskåpet och hitta ett brett utbud av saker att stoppa i magen. Jag kommer troligtvis väga några kilo mer när jag åker tillbaka till Barcelona...
Och idag har jag fått en fantastisk entrecotbit med rotsaker i ugn och en god gräddsås. Mums! Mamma var dessutom ledig idag så vi har bakat julgodis hela dagen. Ojoj, man kan dö litegrann, så gott är det.
Nu ska jag sätta mig i soffan, eller rättare sagt sätta mig på mamma i soffan och hon kommer givetvis fråga "varför sitter du PÅ mig när vi har en sådan stor soffa?" och svaret är självklart: Jag har bara tio dagar kvar i Sverige.
/Amanda
Kommentarer
Trackback
